 |
|
|
 |
|
En rejäl runda runt Skärsjön och i för den delen också ( ja, jag hoppade ju inte i förstås) blev det i eftermiddags trots att min korsrygg smärtar rätt bra. Gick en halvtimme i morse också, det är ju inte farligt att röra sig fast man har ont så jag trotsar värken o spatserar på. Det är värre när jag ska böja mig, ta upp efter damerna och så, det går inte att böja sig framåt utan jag får typ sätta mig på huk och sedan stelt ta mig upp igen. Måste se fånigt ut för alla som ser mig, men det bjuder jag på. Då är det lite helg igen, precis lagom till att man börjat komma in i veckorna. Både skönt och rörigt. Idag kom nummerlappen till Hasslarp, hoppas Pyret sluta fälla så pälsen inte ser så torr ut. Får väl köra en rövare igen och hoppas att domaren inte värdesätter pälsen mest på en hund....
Man får muntra upp sig så gott det går så det blev en vända till blomsterhandeln igårkväll iallafall . Lite av varje till krukor och altanen samt en ny kruka i plastrotting som matchar altanmöblerna blev inköpt. Köpte även en svart Little Pet Petunia tror jag den heter, nyhet för i år som jag samplanterat med en ljuvligt rosa Pot Petunia (osäker på om jag tillskriver dem rätt namn) Herre gud jag brukar kalla dem Petunia rätt av men där fick man en föreläsning som hette duga av den entusiastiska försäljerskan, även på vilket håll de växér mm. Alltid lär man sig något nytt. Efter en skön promenad i vår skog och sittande på en stor trädstam med utsikt över sjön med en kopp kaffe och kanelbulle från frysen, dock hembakt en gång i tiden, mådde jag bättre i själen. Det är som Åsa Cederlund brukar säga att inget är så välgörande som när kortet får jobba..... Jag instämmer med att det faktiskt hjälper ibland. Idag kom beskedet att också Pyret är GR_PRA1 B, vilket jag kan överleva men det hade varit så skönt om hon varit A.
Nästa vecka ska jag ta tag i mitt eget dilemma och KRÄVA åtgärd, nu är det slut på att vara snäll och bara vänta ödmjukt på sin tur. 
Mitt nyförvärv, syns den lilla svarta, 56 kronor och inte var den så stor men nu får vi se om den blir sommarens sensation.
Mitt nyförvärv, syns den lilla svarta, 56 kronor och inte var den så stor men nu får vi se om den blir sommarens sensation.
Fick fina bilder av Anna på Pyret och mig i full utställningsaktion från Skottorp, det tackar vi för. Konstigt att det alltid blir bättre bilder på både förare och hund när man inte vet om att någon tar kort. När jag medvetet ställer upp en hund ser både jag och hunden helt korkade ut, ja alltså mer än vanligt då... Trist är bara förnamnet på detta så kallade vårväder, vinterjacka och skinnhandskar på båda promenader så här långt idag. Hade tänkt göra lite blominköp till altan och trädgård vilket jag verkligen brukar se framemot, handlar mycket och älskar det men ärligt talat har jag ingen lust alls. Man ska inte klaga men just nu ser livet rätt sunkigt ut. Hoppas veckan för med sig någon ändring till det bättre både vad gäller väder och för mig personligen. 
Jag och Pyret i utställningsringen.
Skottorp den 6 maj 2012
Jag och Pyret i utställningsringen.
Skottorp den 6 maj 2012
Så var årets utställningsdebut avklarad och reultatet blev väl så där. Trea av sju i klassen och utan hp men det berodde på pälsen eller rättare sagt avsaknad av päls eller flygande päls. Skönt när domaren säger direkt varför man står där man står och det var ju inte precis någon överraskning för mig. Chansade helt enkelt på att det skulle hålla. I övrigt en trevlig dag, fantastisk plats, lagom väder och ett fint prisbord som man ju ändå fick ta del av... Bra träning för Pyret, idag med Ann-Britt och Astrid som sällskap. De skötte sig ypperligt, var lugna och fina i väntan på ringen och även där sansade men pigga och allerta. Vi på Strandgläntan gratulerar Hanna o Lars på kennel Blågul till fina insatser och resultat men Hanna se upp i ringen när Pyrets päls är tillbaka. 
Rena sommarvärmen när vi hälsade på flickorna Fliza och Astrid och deras matte Ann-Britt i Harplinge idag. En skön promenad på berget där hundarna fick lite fritt spring (lite för fritt för Fliza och Annie) och därpå kaffe med dopp. Lite ställande och något springande blev det också men det var rätt skönt att bara prata och koppla av i det underbara vädret. Strategin för söndagen är klar, bara ha kul och titta på alla andra finputsade ekipage. Sämre kan man ha, hoppas nu vädret är med oss så det inte blir regn.
Annie och Pyret i förgrunden med kompisarna Fliza och Astrid i bakgrunden.
Annie och Pyret i förgrunden med kompisarna Fliza och Astrid i bakgrunden.
Som en valp är Annie när vi kommer ut i skog och mark, hon verkligen njuter av att vara barnledig och rå sig själv. Något kilo har hon lagt på sig och "bystmåttet" verkar vara på gång till normal storlek igen. Och vem njuter inte av så här fantastiskt väder, långa promenader, lite bökande i jorden med blomplantering och en och annan mc utflykt då och då. På söndag är det utställning i skottorp så idag har Pyret blivit lite frisserad och imorgon ska vi träna lite springande och ställande i Harplinge. Så är det när man blivit lite ringrostig över vintern.
En härlig skogpromenad fick avslutas med ett bad för flickorna bus, det var tvunget eftersom de inte var så angenäma att få in i bilen. Men efter ett uppfriskande dopp och några varv i sjön var de som "nya" igen. Lagom trötta också inför kvällens partaj. Ikväll ska det bjudas på grillplatta från Ica supermarket och till det potatisgratäng från Citygross, nybakt surdegsbröd och baguette från Willys men sallad och hallonparfait med vit chokladmousse har jag gjort själv. Kunde faktiskt släppa taget och inte göra allt själv, det är svårt att vara bekväm när man är van att göra saker från grunden hemma. Man kanske har rätt att inte vara så duktig när man nu fyllt 55, ska öva på det så ofta jag kan...
Här är det lugna gatan för tillfället, bara de vanliga vardagsbestyren och vuxenhundar som gäller. Annie tar igen sig och verkar inte sakna sina barn ett dugg. Börjar tro att min förkylning är en blandning av allergi och snuva, jag är helt täppt men ändå snyter jag mig hela tiden. Dessutom hostar jag rejält mellan varven, fast att det skulle vara någon pälsallergi skulle jag aldrig erkänna (fast jag märker att det blommar upp när det finns valpar i huset) Nu väntar jag bara på lite sol och värme så man slipper gå och småfrysa och inte veta vilka kläder man ska välja på hundpromenader. Antingen tar man på sig för mycket eller för lite.
Snart Skottorps utställningen för Pyret, trodde inte hennes päls skulle hålla för någon utställning i vår och sommar men den är faktiskt fin trots fällning.Så då får man ju prova lyckan med lilla damen.
Så har sista valpen flyttat och det känns riktigt tomt och konstigt. Sista veckan har det varit mycket och i söndags börjades leveranserna. Och naturligtvis blev jag febrig, förkyld, j-ligt ont i halsen och hes, vältimat. Så nu ska det bli gott att tänka lite på sig själv och sova ordentligt om det nu går för nu är jag så täppt i näsan att jag knappt kan andas. Gnäll, gnäll, fast egentligen bara fakta, det är bara så det ser ut just nu. Fast vem kan gnälla när vädret blev så skönt idag, vi tog en promenad på en del av prins Bertils stig så hundarna fick rasa av sig tidigare ikväll. Nu önskar vi att alla valpköpare passar på att njuta av sina små sötnosar för om några månader är de redan riktigt stora och på väg in i tonåren och lite trotsålder. Så är det i hundvärlden, allting går så fort.
Världen sötaste Olle fick riktiga favörer sitt sista dygn på kenneln.
Världen sötaste Olle fick riktiga favörer sitt sista dygn på kenneln.
Jaha, nu är det faktiskt lite slutspurt på valpperioden. Idag hämtades startpaketen från Eukanuba på Grizzly. Igår fick jag en fin presentkorg till valparna från Åsa och Casper och passade på att köpa in lite fler leksaker o godbitar till de små. Tänkte de skulle få med sig hem som avskedsgåva på söndag, måndag och tisdag då de lämnar kenneln. Lika jobbigt som det kan vara nu med alla tider, mat och städ så känns det sorgligt när alla försvinner. De är sådana personligheter på olika sätt, en sak har de gemensamt de blir så stilla och gosiga när man tar upp dem i famnen. Älskar närhet! 
Presentkorgen, påfylld till leveranserna. 
Presentkorgen, påfylld till leveranserna.
Idag har vi haft besök av Åsa, Caspers matte, Ann-Britt och Ingrid och ställt och känt på valpar. Vi tyckte nog det var mer givande och roligare än de små liven, de är väldigt lika sin mamma, i allfall en del av dem, envisa som synden. På gott och ont. Jag är i vilket fall väldigt nöjd med dem, de är enkla att förnöja, äter bra, aldrig dåliga i magen trots att de är ute allt mellan två till sex timmar per dag. Jag har inte väckts en enda morgon av små hundskall utan de väntar tåligt tills jag kommer. Dessutom är de charmiga, söta och väldigt fina i typen, ja, ja, jag är partisk men det blev verkligen som jag hade hoppats, en fin blandning av Annie och Casper.
Åsa Cederlund farmor till Casperdockorna ställer och känner på Molly, Strandgläntans Miss Mystery.
Åsa Cederlund farmor till Casperdockorna ställer och känner på Molly, Strandgläntans Miss Mystery.
Idag fick jag lite expertutlåtande av Annies uppfödare Anna-Lena vad gäller valparnas exteriör och vi var nog ganska om inte helt överens. Kan ju vara en smaksak ibland när de är jämna, nu väntar jag med spänning på vad Åsa ska tycka. I vilket fall som helst har ju valparna sedan länge varit tingade och det känns som det är kanonhem de kommer till. Lite spridning på vart de hamnar men inga oöverstigliga avstånd för lite valpträff framöver. Ska bli väldigt spännande att se hur de utvecklas i framtiden. Annie är ganska nöjd med att få följa med ut längre rundor och på skogsrundor mm, hon börjar få sitt liv tillbaka och lite känns det ju så för mig också. Hur roligt det än är, de små liven är ju gosiga en och en men tillsammans kan de vara odrägliga när man ska städa och försöka hålla fint.
Kanske denna lilla kan vara något att ställa ut eller jobba med, förgylla någons liv kommer hon bestämt att göra.
Kanske denna lilla kan vara något att ställa ut eller jobba med, förgylla någons liv kommer hon bestämt att göra.
Idag var sista besöket av valpköpare och lilla Mystery fick äran att bli vald, det blir en liten Molly. På bilden en huvudbild av Olle som bara njuter när han får bli huvudpersonen för kel och uppmärksamhet. Anna har hjälp mig ta lite foton och det var väl inte det lättaste då valparna nog var lite för trötta för att vilja posera. Vi får se vad farmor Åsa tycker om de små Casperdockorna, hon kommer i veckan för att se avkommorna efter sin fine hane Casper. Jag är mycket nöjd med de små som är väldigt trevliga och nöjda valpar, de för inget väsen av sig utan flyter med i tillvaron på ett okomplicerat sätt.
Äntligen lite skönare väder igen, valparna har tillbringat mesta delen av eftermiddagen ute. Det märks verkligen hur skönt de tycker det är, så fort jag släpper ner dem springer de runt på trädäcket i yster förtjusning. När de väl ska in igen är de väldigt nöjda och gott trötta av luft och annan stimulans. Nu är det snart dags för lite mat igen för de små, de äter med bra aptit och diar nu inte Annie så ofta. Två veckor kvar till leverans, jag fattar inte vad tiden blir av.
Det blir inte mycket skrivet i dagboken då man har fullt upp med valpar, storhundar hem och annat som ska skötas. Skulle ta några roliga påskbilder och tänkte att mitt jätteägg var en käck sak att få en valp att så sött sitta i. Hon satt såpass länge att jag fick ett kort men inte blev det någon vidare glad påsk bild, hon ser inte så glad ut åt mitt upptåg. Härliga dagar nu men väldigt kalla nätter, fem minus i morse och tio härom morgonen. Riktigt april väder med andra ord.
Nu ska jag och flickorna ut en promenad innan det är dags för valparna att äta igen.
Dagarna bara springer iväg, inrutade av stora och små hundar samt annat som ingår i de dagliga rutinerna. Idag tog jag och Pyret oss till ÖN för en skogspromenad med Ann-Britt och hennes flickor Fliza och Astrid. Efter en skön promenad i gamla trakter blev det kaffe och lite småprat om hundar och annat väsentligt o även oväsentligt. Så där som man pratar med en riktigt go vän. Pyret var naturligtvis mest smutsig när vi begav oss hemåt men vad gör det .
Tack Ann-Britt för en mysig stund!
Oj vad mycket spring det är i små valpben när man får komma ut. Allt ska upptäckas och nosas på, lite leksaker var också roligt att bita på. Hoppas det fina vädret håller i sig så kan valparna vara ute mer och mer. Roligt att se hur de utvecklas och det gnällande jag trodde skulle komma när de fick sin första utevistelse infann sig inte. Några valpar tycker det är obehagligt att gå på klinkergolvet men ute på trädäcket var det inga bekymmer. Nu sover de den goaste sömnen som bara valpar som lekt av sig kan.
Veckan har bara rusat fram, snart har alla valpköpare varit och hälsat på första gången och valparna börjar snabbt bli bortskämda vid kel och gos. Avmaskning nummer två är avklarad och valparna har börjat äta lite valpfoder med välling efter att först fått smaka nötfärs. Annie äter som en häst men blir tunnare och tunnare, tur att valparna snart ska äta mer foder än av henne så hon får hämta sig igen. Det gör de ju fort så fort valparna slutar dia och de får behålla näringen själv. Jag var likadan fast jag inte är en hund, såg ut som en speta när ungarna var små, tur inte BMI var uppfunnet då. Amning kan rekommenderas då behövs inga dieter av något slag.
Sista veckan har varit lite hektisk med barnbarn inneboende och valapr som växer och ska smaka på lite annat än bara tikmjölk. Valpköpare har börjat komma och det är roligt att träffa alla trevliga människor som ska förvalta Annies små ättlingar. Valparna har fått välling, nötfärs och idag ska vi prova valpfoder blandat med välling. Det ska säkert slinka ner lika lätt som övrigt gjort. Nu börjar det bli mer fart i valplådan, de små leker lite med varandra och viftar på sina små svansar. Det är otroligt att se hur snabbt de lär sig att det lönar sig att vara snabbt framme vid lådkanten och försöka ta sig upp för att få uppmärksamhet. Och det ger ju resultat för då kan man ha tur att bli snusad på och pysslad med en stund.
Ja, vad ska man säga om flickorna bus, att de är bästa vänner och delar på allt. Annie har helt accepterat Pyret som extramamma, nanny var väl ok men att släppa in henne till sina valpar när de är två veckor är generöst värre. Mina försök att inskränka besöken har inte lyckats så bra utan Pyret ser det som sin absoluta uppgift att vaka över de små. Eftersom hon löpte två veckor innan Annie har hon också fått lite mjölk som hon gärna bjuder de små på (undrar om det inte är lite blaskigt). Som ni ser ligger de sida vid sida och sover med de små runt omkring sig, några hos Pyret och några hos Annie. Kan ju bara säga att mina tidigare tikar aldrig hade accepterat detta..........
På lördagens skogspromenad passerade vi en fodergiva ämnad för vildsvin, Pyret slickar sig om munnen för hon blev nog allt sugen på lite bröd. Lite bröd är väl blygsamt för det är massor av formfranskor och annat bröd som ska locka de "små" svinen i jägarnas väg. Tur inte Annie var med, hon är som bestt av sådana här ställen och skäms inte för att ta med ett stort bröd som byte.
Idag har valparna avmaskats för första gången och de gör de vanliga framstegen alla valpar gör. Kommer upp på vingliga ben, ser och hör så smått och blir ompysslade av både mamma annie och nannyn Pyret. Nu är det ny vecka och snart är det dags för valpköparna att komma på första besöket. Mysigt.
Annie är en riktigt duktig mamma som matar, tvättar och tar hand om sina ättlingar. Hon börjar dock spendera lite mer tid hos oss och ligger inte hela tiden hos valparna. Idag när vi tog Pyret med oss för en skogsrunda satt hon och såg nog allt en aning längtansfull ut och trodde hon skulle få åka med. Men det får vänta tills valparna ska börja avvänjas.
Idag rymde en företagssam liten tikvalp från lådan, Annie och Pyret såg lite förvånade ut när den lille rymlingen kravlade runt på fel sida. Att jag märkte det var för en valp i lådan protesterade högljutt, rymlingen bekom det inte det minsta att hon hamnat ifrån sina syskon. 
Idag börjar valparna så smått öppna sina ögon men det var inte så lätt att visa det, för när jag skulle fotografera så knep de ihop ögonen o plirade så lite att det inte går att se. Annars går allt framåt och nu kan de förflytta sig ganska kavickigt , riktigt stabila för sin ålder om man får säga det själv. Men så är jag ju subjektiv, fast hade Ann-Britt här idag och hon tyckte också de var ovanligt stadiga till att förflytta sig. Hon är iallfall objektiv. Det är en härlig tid, små gosiga valpar att snusa på en mamma som tar hand om både mat och städ, behöver bara byta tidningar och plädar och snygga till lite lätt. Andra tider väntar, men det är det värt. Finns inget som är så mysigt som små valpar....
Ny vecka och nya tag. Idag var det dags för första kloklippningen och det var väl inte det mest populära men helt klart genomförbart. 144 små klor, det blir med nagelsax så små är de och räknar jag Annie och Pyret också så har jag framledes 180 klor att klippa en gång i veckan....
Idag har vi haft sällskap av lilla Ellie snart ett år som behövde lite passning, förträffligt tycker båda damerna bus som är som magneter runt barnstolen när det är dags för mat. De vet ju att småfolk har en tendens att spilla och dela med sig till de som är närmast till hands och det råkar naturligtvis vara två lurviga stackare som är såååå hungriga.
Valparna växer och frodas och Annie matar och tvättar sina små, precis som det ska vara. Pyret är lite bekymrad över bebisarna och vill gärna titta till dem på egen hand när Annie numera tar sig för att tillbringa någon liten stund med oss. Gnäller valparna går hon dit o tittar storögt på dem o gnäller lite hon också. Annie accepterar Pyrets närvaro helt och bryr sig inte när hon inspekterar lite försiktigt vid lådkanten. Jag fick äntligen en sömns natt, ja nästan iallafall, sov för första gången i min egen säng och var bara uppe en gång i natt för att se så allt var bra.
Skönt, har känt mig rätt uttröttad några dagar men nu ska man väl vara mer alert igen. Och med valparna kom ju våren så allt går på rätt håll......
Lyckades få med alla åtta på en bild utan att de ligger i en ända klump. De har det varmt och skönt i sitt bo därför behöver de inte söka värme hos varandra, de får även tillräckligt med mat för det är så tyst och fint hela tiden. Inte ens om de kommer lite på villovägar i lådan gör de något väsen av sig. Annie är tryggheten själv utom om någon valp hamnar bakom henne eller försvinner lite avsides då gnäller hon högt som uppmaning till mig att komma. Så tittar hon uppfordrande och signalerar tydligt att det är mitt jobb att vara hantlangare och återbörda valpen till ja det enda som gäller i nuläget att ligga vid spenen. Igårkväll satt jag i Tv rummet och plötsligt började Pyret vrålgnälla så jag fick ju upp för att se vad som stod på, då hörde jag Annie gnälla och fick in o flytta en liten rymling. Pyret kom till undsättning och hjälpte till, ja de är ju som Bill och Bull mina busflickor, väldigt tajta.
Så har då de små "Casperdockorna" anlänt, små och små, det var stora valpar både hanar och tikar. Annie visade sig vara en riktig kanon mamma, födde smidigt trots storleken och tar så lugnt och fint hand om sina små så jag knappt hör dem.
Kan ju säga att Annie ser mindre sliten ut än mig, kan det vara åldern tro....
Mattes lilla paddesäck! Nu närmar det sig med stormsteg, ännu är det lugnt men jag har förlagt nattsömnen till hundrummet och extrasängen. Vill gärna ha uppsikt om tempen skulle dala så man har koll på läget. Ännu så länge pendlar den lite upp och ner som det gör sista veckan och hon har ätit men lite sämre de två sista dagarna så...
Idag fick jag besked att Molly, Strandgläntans Felicia, har fått somna in, 13 år och 5 månader gammal. Molly var ämnad att stanna här hos oss men var inte fri på höfterna så hon fick flytta till familjen Helander. Det känns sorgset trots att hon inte varit hos oss på många år men många minnen från den tiden gör sig påminda. Både hundar, människor och händelser som nu inte längre finns i ens närhet.
Tack familjen Helander för att ni tog så väl hand om Molly, vi tänker på er!
Torsdagen den 23 februari
Puss på dig kompis! Pyret tycker nog det är ett evigt fotograferande av Annie, det tempas och känns på magen och fjäskas med leverpastej i maten. Så hon trängde sig helt sonika fram och tog plats när kameran dök upp. Som ni ser är Annies mage ännu lite större och nu vaggar hon nästan fram när hon går. Vi tar det lugnt nu fram till valparnas ankomst som ju kommer inom de närmaste dagarna.
Kom hem från Eskilstuna igårkväll och det kändes skönt att vara hemma igen med tanke på kommande valpar. Ska bara till frissan i eftermiddag och veckohandla sedan har vi allt ordnat och kan bara invänta de kommande små....
Inte världen bästa bild men kolla in magen. En vecka kvar om tidtabellen hålls men det kan ju komma tidigare och även lite senare förstås. Nu känner man hur de små puffar och rör sig i magen, tycker kanske det börjar bli trångt om saligheten. Jag ska introducera valplådan för Annie ikväll samt börja tempa, man kan nästan säga att nedräkningen börjar. Har även pratat med en veterinär idag om eventuella tjänster som kan behövas framöver, vaccinationer, besiktning id-märkning etc. Fördelen med denna veterinär är att hon kan komma hem och göra t ex valpbesiktningar hemma så slipper man dra iväg alla valpar, speciellt om man får ett nätt litet gäng.....
För närvarande är man ute på hal is, både bokstavligt och i verkligheten för här i vårt bostadsområde är det helt bedrövligt. En gång har det plogats här på gatorna och det är bara vissa gångbanor som skottas. Det är direkt livsfarligt att ta sig runt med hundarna, man får halka iväg och försöka ta sig till gräsytor och ängar där det ligger lite mer snö. Gatorna är som isbanor och dessutom alldeles spåriga och fulla av bulor och gamla snöhögar som blivit isiga. Nästa år ska jag köpa broddar!
Annie lufsar på under våra lite kortare promenader nu, hon får gå lös mellan varven och då kan hon faktiskt uppbåda lite fart i en galopp. Fast sedan lunkar hon på igen och har mycket hyss för sig. Nu är det ju bara drygt en vecka kvar tills valparna kommer. Jag har tagit in valplådan så den finns till hands och ska ställa iordning valprummet så vi är förberedda. Ska en sväng till Eskilstuna tisdag och onsdag så det är skönt att ha förberett lite innan.
Lite vila efter en lekstund på isen och runt gården Ön. Tobias och flickorna, Licia, Ellie och Pyret samlade runt stammen på den snöklädda ängen. Den fungerar riktigt bra som en sittplats när man vill vila trötta ben. Pyret hade roligt och busade runt i snön och fick sträcka på benen ordentligt. Stackars Annie såg så olycklig ut när hon blev lämnad hemma men så är det, inga tjockisar i bilen när det närmar sig valpdags.
Annies mage bara växer och växer, sju veckor har gått och de här sista två veckorna lär den öka rejält. Än så länge traskar hon på i bra takt när hon har lust men vi går fler gånger och har minskat sträckorna lite. Hon äter bra så där blir nog tillräckligt till både henne och valparna. Har varit och köpt ny glödlampan till värmelampan och får nog börja damma av valplådan. Dagarna går fort och ett tu tre är tiden inne... Mycket spännande! 
Så här liten och söt kan man vara när man är två veckor gammal, detta är en av valparna som idag firar sin tvåårsdag och vi gratulerar dem allesammans.
Pyret får stå i centrum idag och har redan fått mycket beröm av en eonförsäljare som ringde på dörren och ville sälja el. Inga hundskall (ingen skäller vid dörren) båda hundarna satt tysta och lydiga i hallen utan att rusa fram och hälsa. Han tyckte det var fantastiskt fina, vackra och trevliga hundar. Vad mer kan få en hundidiots hjärta att smälta och då hade vi redan bekännt att vi bundit oss till Hem ett tag framåt. Så han hade ingen anledning att fjäska och faktiskt är det så att deras ystra glädjeyttringar när de träffar trevliga människor har landat på en mogen och ja trevlig nivå.
Kanske beror det på att Annie är lite mer lugn och tycks vandra i sin egen värld nu när det närmar sig valptider. Ja, veckorna rusar på så nu är det bara drygt två veckor kvar. Det ska bli ett par sista vändor till skogen nu i helgen så hon får springa av sig snart nog blir det lite lugnare takter efter eget huvud ( i o för sig försöker hon alltid göra allt efter eget huvud). 
Conrad och Annie för två år sedan och det var kallt och vitt även då. Skönt att temperaturen stiger så det blir lite mänskligare att vara ute, i middags var det riktigt skönt. Var ute dryga timmen och varvade damerna så Pyret fick en lite längre runda och fick springa fritt. La in lite visselsignaler och läggande under gång mm. Annie fick strosa lite själv och då pratar jag strosa för hade hon fått bestämma så hade hon bara nosat, rullat i snön och tuggat på pinnar. Så där fick jag styra upp och lägga in en högre växel. Annat var det på skogspromenaden igår då skuttade hon minsann runt om än magen börjar hindra alltför vådlig framfart.
Hur kallt ska det bli egentligen. Hade knappt lust att stiga upp i morse men det är ju tvunget. Femton minus och rundan blev inte lång utan vi tog en lite bättre vid middagstid när solen i alla fall värmde lite. Annie är lite seg nu men vi har haft en diskussion om det här med motion och hur viktigt det är för blodcirkulation och muskler. Viktigt för alla men speciellt för dräktiga tikar, det blir så mycket lättare att föda om man är i bra kondition. Annie är annars den där typen som gärna låtsas att hon sover om man går upp för tidigt på mornarna, behöver inte alls gå ut och inte ens säkert att hon gör något när man är ute för tidigt. Annars tycker hon om att vara ute och är glad och pigg men hon är mattes följeslagare. Vilar jag middag ligger hon precis intill sängen och flyttar sig inte. Tittar jag på Tv i förbjudna rummet ligger hon och även Pyret förstås precis under valvet mellan hall o vardagsrum. Skulle jag mot förmodan vara uppe och göra något ligger de under trappan. Så nära som möjligt är mottot men följer husets regler. Hur lätt skulle de inte gå upp för trappan eller in i vardagsrummet, det är ju öppen planlösning. Så lite ordning har man ju på flickorna bus.
Jag har tre husdjur som ni ser på bilden, de kommer fantastiskt bra överens får man säga. Både Annie och Pyret är barnsligt förtjusta i svärmors minkpäls, jag också när det blir så här kallt. Annars är den förpassad till garderoben där den stilla framlever sitt liv, ja liv och liv... Den inköptes av svärmor Midi 1975 så den har några år på nacken och tro det eller ej men maken ärvde den när svärmor dog. Kan tyckas märkligt när det fanns fem döttrar i barnaskaran . Så då var det på min lott att förvalta arvet och det var väl inte min grej men så en dag eller natt rättare sagt blev Rasmus vår förste hund sjuk. Magen krånglade på honom så jag fick upp mitt i natten x flera natt efter natt och det var 18 minus ute. Det var då jag kom på att pälsen faktiskt var suverän och det är nu tio år sedan han kom i vår ägo och kanske dax att uppskatta gåvan. Tack svärmor för att jag slipper frysa i bistra vintertider.
Igår hade vi besök av Anna och Pyrets mamma Tindra o halvsyskonen Baloo och Koda. Efter fika och lite hundsnack var det dags för fotografering av Annie, systemkamera och en tålmodigare fotograf gjorde nytta. Fick till några fina siluettbilder på Annie, tack för det Anna.
Hörde att ryssvintern är på väg, jag som trodde vi skulle få en mild behaglig vinter. Varje hundpromenad är ett litet förberedande, med långkalsonger, tjocka extra sockar, olle med polo, skidbyxor, mössa o ja jisses, har man väl byltat på sig får man allt gå en stund. På kvällarna åker svärmors gamla päls på, det är det absolut varmaste man kan ha men det vågar ingen fan på dagtid. Hellång päls o gummistövlar, det är glamoröst det....
Annie känner nog på sig att hon är lite speciell just nu (valpar i magen o allt) för hon börjar ta sig lite friheter här hemma. Allt som oftast hittar jag henne snusandes i sängen i typ gäst, lek o hundrummet, olika namn beroende på vem som huserar där. Kommer man på henne behöver man inte ens säga något så hoppar hon ner, hon är mycket medveten om vilka regler som gäller. Detta hindrar ju inte henne från att smyga upp igen så fort man vänder ryggen till. Får erkänna att jag låtsas som ingenting ibland för egentligen är det ingen katastrof, vi har bara aldrig haft våra hundar i möblerna. Annies släkting, vår första hund, Rasmus var precis likadan. Vi hade en kökssoffa och plötsligt en natt när jag skulle passera köket till toan så fick jag en känsla av att det var någon i köket som iakttog mig. När jag tände ljuset satt Rasmus blick still, blundade och jag ger mig sjutton på att han försökte vara osynlig. Jag släckte ljuset, sa inget och lät det passera. Aldrig en gång han gick upp där på dagen eller när någon såg honom men stundom sussade han nog gott där på nätterna. Så ni förstår att vår kära Annie har lite i generna efter allas vår älskade rallekalle, en väldigt speciell o rolig hund.
Vilken tur med vädret! Lika härligt för två o fyrbenta i januari solen och visst är det vackert och uppfriskande i vinterlandskapet. Annie och Pyret fick utlopp för sitt spring i benen och jag fick tagit lite bilder. Ska låna Fredriks (sonens) systemkamera och få till bättre foton, speciellt till valparnas ankomst tänkte jag.
Nu blir det lite kaffe för att värma sig ....
Annie är dräktig och om drygt en månad kommer de små att se dagens ljus. Veckorna går så fort så man hinner knappt med i svängarna. Imorgon ska det bli skogsrunda så damerna får springa av sig lite, bäst att passa på så länge Annie kan springa och rasa. Tids nog blir det tyngre för henne och dessutom bilförbud som gäller två veckor innan beräknad nedkomst.
Så här mysig vinter hade vi när Annie var valp, hon kom till oss i snöväder och inte förrän i april började det töa och synas lite gröna ytor. Gissa vem som inte kunde kissa ute, det blev väldigt omständigt och långrandigt ett bra tag den våren.
Då kom snön iallafall och det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun på promenaderna i dag, halt värre. Idag har flickorna bus fått sig ett vinterbad så nu är de riktigt fina och mjuka i pälsen. Riktigt skönt att ingen fäller speciellt så jag slapp päls överallt. Nu ska jag klippa och göra dem snygga så kanske man kan få till några bra bilder på dem, och som ni förstår får jag kanske hyra in en fotograf som kan hålla kameran på rätt håll. ( Mannen och jag har som sagt inte riktigt samma känsla eller intresse av massa hundbilder).
Nu är det fredagsmys och en bra(hoppas jag) film väntar.
Pyrets morfar Conrad njuter i snön, en bild tagen för ett par år sedan.
Precis inkommen från en rejäl promenad i snabb takt, för snabb för damerna som tycker det finns roligare saker än att trava snällt vid sidan. Jag tänker kondition och varvar långa promenader med fria skogspromenader, så allsidigt som möjligt nu när man inte gympar eller styrketränar (som om jag gjort det sistnämnda, ha, ha). Bäst att passa på för ikväll ska det bli sämre väder och på lördag snö.
Annie fortsätter matvägra men kan faktiskt inte känna något ännu på henne, får avvakta några dagar till, sedan tar jag nog till experthjälp. Redan gått mer än halva månaden, oj vad veckorna springer iväg.
Så här fint blommar mina julrosor i rabatten, har satt flera stycken och ska plantera julens plantor ute till våren. Man får passa på när de rear dem för de är verkligen dyra i normala fall. Snön slipper vi ju nu vilket är ganksa skönt när man inte är en vintermänniska.
Nu stundar veckan då jag ska kunna känna om Annie är dräktig eller inte, i morse åt hon inte upp för första gången och tre veckor har ju snart passerat sedan parning. Ett tecken om något men behöver inte betyda dräktighet då hon kan få sådan ryck ibland om än ganska sällan. Har iallfall garderat mig med specialistkompetens av äkta barnmorska om jag inte har fingertopskänsla tillräckligt själv. Skönt med erfarna kolleger att få råd och tips av.
Fick ändra tillbaka till samma sidtyp för dagboken då den andra plötsligt inte fungerade, fick inte med texten. Bäst att köra på det man kan (lite av iallafall).
Sista vecka har varit i barnvaktens tecken, det är roligt men tröttande och inskränker på ens frihet. På bilden lite mys med lördagsgodis och barnprogram för kusinerna William o Winston samt Licia. Det är så man håller sig ung...
Har väntat på Annies dna test för PRA hela julen och nu äntligen kom det. Anlagsbärare som jag trodde men hoppades väl på ett A, nu inverkar det ju inte på parningen då Casper är fri och valparna kommer att bli blandad kompott, några fria och några anlagsbärare men inte sjuka. Nu får vi bara hoppas att Annie är dräktig men det dröjer drygt en vecka innan det är lönt att känna på henne. Hon mår som vanligt så den som väntar får se...
|
|
 |
|
|
|